Det finns dagar då allt präglas av disharmoni. När allt skaver och det känns som man bär en för trång kostym som man skulle vilja slita av sig men inte vet hur man gör. Det finns dagar då tankarna far omkring i ett gytter som bara leder tillbaka till ruta ett igen och åter igen. Dagar när kraften saknas att fatta kloka beslut. Dagar då sorgefågeln sitter på axeln och man bara skulle vilja omslutas av en vänlig famn och få lite näring. Man vet att man behöver något men har glömt vad, eller man ger sig inte det som skulle behövas eller man har inte kraft eller vad det kan vara.
När tillvaron känns så här är det inte meningsfullt att försöka uträtta något. Man måste få fast mark under fötterna igen. Måste få tillbaka balans, lugn och energi. Hur ? Och var? frågar jag mig och det självklara svaret blir för mig. Naturen. Naturen är min läkande hållande famn där jag kan vila och hämta kraft och styrka. Hur kommer det sig att jag lyckas glömma det gång på gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar