torsdag 29 juli 2010

En jakt på bekräftelse




Funderar över människans behov av bekräftelse och kan först konstatera att vi alla förstås har behov av bekräftelse av människor i vår omgivning och att barn och tonåringar har ett större behov då de ska bygga upp och stärka sin identitet. Kortfattat så behöver alla känna att de är okej.

Det jag undrar över är om vuxna människor (upp i fyrtioårsåldern och även äldre) tidigare haft detta enorma behov av bekräftelse som jag upplever att så många har idag eller om det bara är så att forumen saknats tidigare och att det i dag blir så tydligt genom alla möjligheter på TV och sedan inte minst internet. Det är som att allt i livet sker på en jättescen där publiken hela tiden ska ge bekräftelse. Det kanske började i TV med de s.k realitysåporna och alla program där människor på olika sätt tar upp sina privata hjälpbehov, allt från sexuella problem till att försonas med saknade föräldrar eller göra slut med partnern inför en stor TV-publik.
”Vi släpper ner jag polletten i facebookautomaten och hoppas på jackpott.”
Ett citat från en text av Bengt Berg som jag tycker säger mycket. Får vi inte den bekräftelse vi behöver i vårt dagliga liv så att vi desperat försöker bli sedda på nätet är en fundering jag har. En annan fundering är om vuxna människor är mera omogna idag än tidigare? Allt fler vägrar bli vuxna och håller envist fast vid tonårskulturen och klär sig i samma kläder som tonåringarna, lever som dem och låter inte tonåringarna få ha sin kultur i fred. Många ser det som något negativt att bli vuxen och positivt att inte ”samla vuxenpoäng.” När tonåringar lägger ut mycket om sig själv på nätet kan det ses som ett sätt att pröva vem man är i förhållande till andra, att bli speglad och undersöka sina gränser men även där kan funderingar väckas om det alltid är bra och vad de gör med sig själva och om det är en ersättning för något man inte får i sin närmiljö.

När vuxna skriver om allt de gör i vardagen, (vissa redogör till och med för att de ska handla och tänker tydligen att andra ska vara intresserad av det) när de lämnar ut sitt privatliv och för intima privata samtal inför facebook publiken eller i andra forum, vad handlar det om då? Varför gör man det? Vad är det vi försöker bevisa och för vem? Se mig, Se oss. Vi har det bra, jag och vi, lever ett lyckligt liv och är omtyckta, eller?

Egot får en allt större plats och det gäller att synas och höras medan intresset för samtal och vad andra har att tillföra minskar. Vad är det för bekräftelsebehov som inte blivit tillgodosedda och hur påverkar det oss i våra liv i övrigt? Är det så att alltflera vuxna människor vägrar växa upp och är väldigt omogna och vad kommer det i så fall att innebära för våra barn och för samhällets fortsatta utveckling?

Mycket mera finns att säga kring detta och jag tycker det är väldigt intressanta frågor som jag skulle vilja samtala mera kring och få fördjupad kunskap om, då jag tycker det är en ganska oroande utveckling som sker med ett samhälle bestående av allt flera omogna självcentrerade människor med ständiga bekräftelsebehov!