När orden inte vill sig

Sedan en tid tillbaka är jag och språket inte alls överens och orden känns inte tillgängliga för att jag ska kunna uttrycka det jag vill och skulle behöva. Det är så mycket som skulle behöva formuleras men det är på något sätt som att upplevelserna och känslorna är större än orden och därför inte går att formulera. Dessutom befinner sig allt i en stor osorterad röra som är svår att nysta i. jag vet inte vilken ände jag ska börja i. Orden känns bångstyriga och allt ter sig platt och intetsägande eller klyschigt och överdrivet eller banalt och falskt. Det skapar frustration och gör att jag överhuvudtaget inte kan uttrycka mig skriftligt med ord.

Eftersom jag inte är överens med orden just nu, så får jag hitta på andra uttryck,som på något sätt speglar olika sinnesstämningar och kan ge någon sorts tillfredsställelse. Jag tänker att om jag kan gå in mera i skapandet så kommer språket och jag att bli mera sams med tiden. skapandet hjälper till med förmågan att vara i nuet och till att ge bättre kontakt med behov och känslor. Sinnena är nyckeln att komma vidare. det känns också viktigt att göra praktiska saker för att komma bort från ältande och få utlopp för rastlöshet eller behov av att skapa i olika former. Nu så här i december finns ju massor man kan ägna sig åt... om lusten finns förstås.

I dag tänkte jag att jag kan ju baka något eftersom jag älskar doften av saffran, kanel och kardemumma bl.a. Men dessvärre fattades inte bara ord utan också ingredienser... men man tager vad man haver tänkte jag och ersatte pistagenötterna med mandel och lät de ligga i en liten skvätt cointreu i stället som jag lyckades hitta kvarglömd i en vrå, och med saffran och apelsinskal så blev det mycket gott och en ljuvlig doft har nu smugit sig in i hela huset!

Gula tomater är inte bara vackra ......

Vilken lyx att få plocka solvarma tomater och äta dem fullmogna som omväxling! Just nu har naturen sitt bästa utbud på ätbara produkter. Vi som har en inneboende hamster inom oss är i vårt esse och vet inte hur vi ska hinna med att skörda och plocka allt som går att hamstra. Allt har ju en tendens att komma samtidigt också! Dygnet har ju dessutom bara ett visst antal timmar då det är ljust, vilket är lite retfullt! Till slut får man ändå inse att man går miste om själva njutningen om samlandet tar över för mycket! Så trots att det svider lite får vi inse att vi inte kommer att kunna få till allt men i ställer njuta av det vi faktiskt får! Så nu äter jag de gula härliga tomaterna på en toast med getost och tar ett glas rött till och njuter!

I en värld av tomater

Med en känsla av att vara någon slags Alice i Underlandet går vi där i en djungel av gula, solvarma ljuvliga ekologiska tomater. De doftar gott och de smakade underbart!

Smultronmorgon

Slutet av juni. Ljummen sommarvind. Smultronmorgon. Smoothie. Stundens njutning och livet känns rätt behagligt just nu!

Ett nytt år med det som varit och möten med det nya

Tänker på det år som varit och det nya år vi just påbörjat. Har inte riktigt avslutat det föregående året ännu, eller bokslutet känns inte riktigt klart. Tycker ingången i det nya året är ett bra tillfälle att reflektera över det som varit, hur det blev och det som inte blev. Nyåret känns speciellt och högtidligt. Däremot känns det inte viktigt med löften men kanske att se över behov och om det finns saker som behöver förändras och att förtydliga saker inför sig själv. Det kan också vara ett bra tillfälle att stanna upp lite och tänka till, fråga sig hur man tar till vara sin tid och hur man kan hitta mera glädje och njutning i det dagliga livet, fråga sig: vad är viktigt för mig? Finns det något jag skulle vilja ändra på? Är det något jag saknar?

Läste en kort reflektion av Paulo Coelho som jag tycker känns fin inför början av ett nytt år: "Ceremonin är en hyllning till det vackra och det enkla. Alla ansträngningar går ut på att försöka uppnå det fullkomliga genom vardagens ofullkomliga handlingar.
Om ett enkelt möte över en kopp te kan föra oss till Gud är det bäst att vara uppmärksam på de många andra möjligheter som livet erbjuder oss."

Tar tillfället att påminna mig själv om att öppna sinnena och njuta av det som finns i vardagen, av de små sakerna, av blomman i fönstret,av att göra en doftande välsmakande salladsdressing med apelsin, citronolja och örter och så vidare. Det är så lätt att glömma njuta men i det vardagliga finns massor av tillfällen att höja sina upplevelser om vi är närvarande i det vi gör i stunden och låter sinnena få komma till tals.

Ja, jag får fundera vidare över vad jag behöver för att må bra under det kommande året....

Skördetid

I September öser naturen sina rikedomar över oss. De av oss som har en liten hamster inom oss har högsäsong. Det finns hur mycket som helst att samla inför vintern.Det kan bli svårt att hinna med alla skördeprojekt innan frosten slår till. Lingonen lyser som röda pärlor i klasar och att leta svamp kan vara ett lättsamt och spännande nöje. Nyskördad potatis från det egna landet smakar extra gott och visst känner man sig extra stolt när man bär in en knippa fina morötter från landet. Luften i september är ofta klar och ljuset är milt. Det är många nya dofter och färger att njuta av.

Skördandet lockar i sin tur till nya smakupplevelser och till att laga andra och nya rätter än under sommaren. Hösten är en bra tid att låta sinnena få ta plats och ta in nya bilder, dofter, smaker och ljud som har ändrats och stillnat. Hösten är en bra tid för att utveckla sitt lukt, smak och visuella sinne. Tänk så mycket örter, svamp och annat från naturen som sprider härliga dofter. Sedan att dekorera maten och låta fantasin komma fram med hjälp av allt från örter till rönnbär och blommor. Inte bara nyttigt utan vackert och roligt!

Hallonstund

Över augusti vilar ett lugn, en stillhet, ett slags mognad och en annan atmosfär än över de andra sommarmånaderna. Naturen har nått en ny fas då allt växande närmar sig skörd. I augusti bor också vemodet. Snart kommer sommaren att vara förbi, snart drar den sig tillbaka igen. Nej, ropar det inom mig, nej inte mörker och kyla igen! Orkar inte! Vill inte! Stopp! Här och nu är dagen ljum och vänligt hållande. Just nu finns augusti här med sin mjuka famn att vila i, ljuset är milt och vänligt och naturen bjuder frikostigt att dela med sig av sin rikedom. Så jag väljer att återvända till att vara just här, nu, och inte i det som kommer sedan.

Just nu låter jag mig omslutas av morgonens lugn och mjukhet och den lätta fuktighet som ännu finns kvar efter nattens regn. Jag går där ensam i tankar i morgonstillheten och plockar fullmogna hallon. Jag njuter av hallonens färg och andas in dess dofter. Jag känner hur det vattnas i munnen vid tanken på att jag strax ska äta dem till frukost. På vägen in ser jag hur allt plötsligt nästan är klart att skördas. Jag får njuta av det sedan. Nu är det hallonen som ska avnjutas!

En vägg av hägg

Naturen exploderar med sin fantastiska rikedom och det kan vara svårt att hinna ta till sig all skönhet då det går så fort med allt nu! Häromdagen var det häggen som slog ut sin fantastiska skrud och breder ut sig utanför mitt fönster och bildar en vit vägg av hägg!