Det finns gråa, dystra och tunga dagar, då jag får tvinga mig upp ur sängen. Då kroppen är motsträvigt trög och det känns som jag har blytyngder i mig. Dagar då varje steg är en ansträngning. Det är svårt att motivera sig och att hitta lust och mening. Alla rörelser gör ont och jag vet att det är i sådana här lägen det är lätt att skada sig, kliva snett, göra illa handleden, nacken eller någon annan kroppsdel. Det är dagar då jag har svårt att se någon mening med allt kämpande och jag bara vill rinna ut i en pöl och bara ligga där och ge efter för den grå dimman som jag känner vill lägga sig ner över mig. Hur hittar man motivation och lust sådana här dagar? Och var finns hoppet? Hur bryter jag det här tillståndet? Vad är det jag behöver göra?
Någonstans vet jag att det handlar om att jag behöver få kontakt med skönheten och med livet och att jag kan behöva någon mänsklig kontakt, för att få känna att jag inte är ensam. Jag funderar över vad jag behöver göra för att orka ta nästa steg?
Musik, kan vara till hjälp för att få in energi i kroppen men det kan vara svårt att hitta rätt musik när stämningsläget redan är lågt. Jag har märkt att jag tenderar att välja vemodig musik som ibland snarare understryker det känslotillstånd jag befinner mig i än att föra in ny energi. Jag har därför tänkt att jag gör ordning en cd med blandad musik som jag märkt fungerat tidigare och som jag bara kan lägga på vid behov. Jag har en mixad cd jag fått av en god vän och som känns bra så den kan jag också använda. Den innehåller musik som inte stressar men ändå är så kraftfull att den tränger in och ger energi. Jag tänker att jag behöver få in
Rörelse också, så jag rör mig till musiken, försöker hitta rörelser som känns bra just nu.
Jag försöker göra en planering bestående av måsten, vad ska prioriteras, vad kan inte vänta och vad jag behöver och skulle må bra av att göra i dag. Finns det någon jag kan ta
Kontakt med och hur. Ska jag ringa, skriva eller kan jag träffa någon? Kanske räcker en kontakt via nätet eller telefon för att bryta det negativa känsloflödet. Kan jag ge mig ut i naturen och finns det någon plats som brukar få mig att må bra och ge energi? Jag försöker ta
en sak i taget och hålla mig till min planerings strategi för att bryta olusten. Detta är en början till att väcka livsandarna. Jag tänker vidare:
närvaro,
här och nu,
att låta sig beröras av skönheten i livet,
att samla på goda stunder och hitta närande platser som kan finnas i den yttre eller inre världen, verkliga eller skapade. Kanske kan man samla livlinor som man kan ta fram och använda vid behov.
+av+DSCN2898.JPG)
