onsdag 10 februari 2010

Det finns en längtan efter sanna möten


Jag tror vi är flera som bär på en längtan efter kontakt och efter sanna och meningsfulla möten och jag tror att vi är många som frågar oss var man hittar det? Var finns de människor som är intresserade av att reflektera över stort och smått och som är intresserad av den människa de har framför sig och inte bara är intresserad av att själv bli bekräftade?

Det är så mycket yta överallt. Så mycket ylighet. Det ska se bra ut på alla möjliga sätt.
Hemmet ska vara tjusigt, helst stylat med stora ytor, fantastiska kök och mycket finesser och så fortsätter det. Semestern ska vara imponerande, festen något utöver det vanliga och även barnkalasen ska ha speciella teman och gärna att man hyr något ställe eller hyr in någon som ska förhöja det hela. TV-programmen avlöser varandra där jakten på att bli rätt är återkommande teman varvat med kändisskap av olika slag . Allt ska vara så fantastiskt och allt blir ett slags projekt.

Vi skapar nya vägar för kontakt, för kontakt vill vi ju ha. Eftersom det krävs sådana projekt att ses i verkligheten så har nätet blivit mötesplatsen och facebook har alltmera blivit stället för vuxna där de kan ha kontakt med omvärlden. Och hur ser den kontakten vanligtvis ut? Där gäller det också att visa upp sig, uppdatera sig och visa att man har ett bra liv. Budskapet är: se mig, bekräfta mig! Man samlar på vänner. Se så många jag har! Man skickar hjärtan och änglar. Det är vänskap det! Var finns dialogen och var sker mötena eller är det inte meningen att det ska bli några möten, någonstans? Syftet kanske bara är att visa upp sin fina fasad, eller?

I sanningens namn ska sägas att det inte bara är så. En del människor är intresserad av andra också och delar med sig av saker som händer i världen och tankar och reflektioner de själva har om vardagen och livet men de är väldigt få, alltför få! Man skulle kunna tänka sig att människor som jobbar med hälsa och liknande skulle vara mera närvarande och ha mera kontakt och ibland är det så men lika ofta är de lika frånvarande som andra och vill också bara ha bekräftelse.

Självklart förstår jag att vi alla har svårt att vara närvarande ibland och att kontakten inte alltid finns men jag behöver något mera än denna tärande ytlighet och brist på kontakt. Frågan är var hittar jag det?

tisdag 9 februari 2010

Musiken talar till hjärtat och hjärtat genom musiken


Musiken har en direkt koppling till känslan. Den går förbi förnuftet eftersom hörselimpulser aktiverar hjärnans känslocentrum snabbare än den aktiverar hjärnbarken som är centrum för förnuftet och intellektet.När en stark upplevelse av musik går förbi förnuftet rakt in i känslan så berör det oss på ett sätt som inte skulle skett via kommunikation med ord.

Musiken kan fungera som en katalysator.

Den kan väcka och sätta igång oanade reaktioner och känslominnen. Musiken kan också användas på en rad olika sätt. Den kan hjälpa oss att förstå våra känslor bättre. Den kan väcka glädje, sorg, vrede och den kan vara hjälp till avslappning, ge vila, skänka tröst, väcka hopp, lekfullhet, energi, vara hjälp vid inlärning med mera. Musik är gränsöverskridande. Det vill säga vi kan mötas utan att kunna kommunicera med ord. Musik kan både avnjutas och utövas på olika sätt och där finns en mängd möjligheter för människor att få ge utlopp och uttryck för olika känslor och behov. Det finns möjligheter för alla, inte bara de som är duktiga musiker. Kanske hittar man kraft med hjälp av trumman eller genom att låta sin röst smälta samman med andras i körsången. Kanske behöver man bara få släppa fram sin röst och höra den. Det finns hur många vägar som helst. Det gäller bara att hitta det man behöver när man är trött och orkeslös, nedstämd, stressad eller vad det kan vara. Jag skulle önska att vi lite mera kunde ta tillvara kunskaper om musikens möjligheter för vår hälsa så att den fick en naturligare plats i terapivärlden och i samhället i stort på ett mera medvetet sätt. Själv fortsätter jag att utforska vad musiken kan ge mig och hur jag kan använda den i mitt liv!

Glömde en viktig sak..... Musiken inger hopp! Genom att skapa gemenskap, dela glädje, smärta och andra upplevelser och genom sin förmåga att beröra och kommunicera på flera plan så inger musiken Hopp om det mänskliga, om skönhet och liv!

lördag 6 februari 2010

Mera tomater....


Med bland annat en kvist rosmarin. Härliga dofter av den färska rosmarinen tillsammans med de varma tomaterna! Doften av den lilla rosmarinplantan framkallar bilder av stora buskar med rosmarin i en trädgård där borta i Spanien. Men den lilla plantan ger också en njutning för sinnet!

Vinterträd

Svarta står vinterträden
utan sin glans
och sina vingar
Svarta och tysta
i sin långa väntan.
Bryts inte under mörkret.
Lägger sig inte ner i snön
för att dö.
Raka och tysta står de
med grenarnas ådernät
lyfta mot himlen.
Vinterträd
med den friska vedens
hemliga flöden av lövsus
och fågelsång. (I. Arvidsson)

fredag 5 februari 2010

Om Hälsa


Enligt WHO är hälsa ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaron av sjukdom och svaghet.

Många faktorer påverkar vårt välmående. Vi vet att känsla av sammanhang och gemenskap är några viktiga faktorer, förmåga att påverka och ha kontroll över sitt liv, andra. Vi vet att den omgivande miljön påverkar oss och att en positiv miljö kan underlätta i svåra situationer och påskynda tillfrisknande. Vi vet att musik har speciella förutsättningar att skapa välmående genom sin förmåga att ha en direktkoppling till känslan. Dans och bildskapande är andra former där människan kan komma till uttryck. Mycket finns att säga runt detta men den första frågan som dyker upp är: Hur kommer det sig att vi inte använder oss av de här kunskaperna i samhället? Det gör vi kanske någon säger men inte alls på det sätt som man skulle kunna menar jag då. titta på offentliga miljöer, på vården och skolan m.m. och fundera över om vi verkligen använder de kunskaper som faktiskt finns? Sedan har vi då terapin, där KBT är det enda som anses vara fruktbart. Hur kommer det sig att det är så? Hur kommer det sig att allt annat får stå tillbaka till förmån för en enda terapiform och att alla de här andra kunskaperna inte tas på allvar? För det finns faktiskt en del kunskaper och forskning men de kommer inte fram.

Jag fortsätter att undersöka utifrån sinnena i syfte att lyfta fram hopp, glädje och kraft. Det jag just nu fastnat för är små härliga kravtomater från Spanien. Jag njuter av att se dem och de bilder av en fantastisk spansk trädgård som de framkallar hos mig. De tar mig med dit till trädgården där jag väljer att vara en stund. Jag njuter av tomaternas ljuvliga, söta smak och jag låter även andra dofter leta sig in till mig där jag befinner mig i min inre trädgård.


"Det sanna lugnet finner du inte på ytan. Det börjar på djupet" (Anna Swärd)

tisdag 26 januari 2010

Mera Blues


Fortsätter utforska. Letar efter det välgörande. Det goda. Fortsätter leta blues. Blues på flera vis. Söker poesi. Söker skönhet. Skönhet i det grå. Letar efter något som lockar. Söker något som berikar. Söker dofter och hittar apelsin. Söker blues och hittade The Waterboys med fisherman´s blues. Söker bilder och hittar snö och apelsiner. söker glädje och hittade filmen It´s complicated och fann vemod, lite sorg men också glädje och skönhet.

Skidspåret

Som när en blekröd vintersol speglas
i ett långt skidspår
efter någon som åkt bort

Så kan ett plötsligt minnes smärta
långt bortifrån skära
en vass och lysande strimma
genom de översnöade åren. (I. Arvidsson)


Därför är de ljusets krigare. Därför att de gör fel.
Därför att de frågar. Därför att de fortsätter söka efter mening.
Och till slut kommer att finna den. (Handbok för ljusets krigare av Paulo Coelho)

söndag 24 januari 2010

Att tappa lusten



Tänker på hur lätt det kan vara att tappa bort sig, hamna vilse och åter upptäcka att man befinner sig i gråa sjaskiga gränder där det råder brist på ljus och glädje. Detta trots att man tycker sig veta vad man behöver för att få den balans man behöver i sitt liv för att nära sin glöd. Så ändå kan man stå där åter igen och inse att man bara ser dis och att omgivningen tappat färg och inte känna någon riktig lust och glädje. Borta är drivkraften, borta är längtan och lusten. Kvar finns trötthet och känslor av meningslöshet.

Det finns förstås många olika förklaringar till hur man hamnar där igen. En orsak anser jag vara att de negativa, destruktiva krafterna får ta för stor plats och det är inte så svårt att bli dränkt av det negativa. Det kräver kraft att kunna mobilisera motkraft mot allt negativt som strömmar emot oss dagligen.

Kommer då tillbaka till balans i livet eller brist på balans. Kontakt med alla våra sinnen. Kontakt med sig själv och med andra. Har precis sett en film(Snabba Cash) och läst en bok( Segraren står ensam av Paulo Coelho) som beskriver ett samhälleligt fenomen där människorna är beredda att gå hur långt som helst för att få synas och bli någon. Både boken och filmen skildrar på olika sätt människans sökande efter att ständigt bli bekräftad genom materiell framgång kändisskap och genom att på olika sätt alltid framhäva sig själv och vara tämligen ointresserad vad ens medmänniskor har att berätta. Samtidigt är alla väldigt ensamma då ingen har kontakt eller är sann varken mot andra eller sig själva. Alla är svikna och sviker. Tänker då att sanna möten är en bristvara och att det kan bli tröttande med all konkurrens då alla vill få synas och bli bekräftade men där ingen riktigt ser någon annan. Det är också så lätt att hamna i irrgångar i sökandet efter mening och äkta möten. Genvägar ter sig lockande och det är många som erbjuder olika vägar till ”harmoni och lycka”.

Jaha, så vad gör man då där man står i den grå gränden och håller på att ledas ihjäl av tristess?
Åter igen…… tillbaka till sinnena och till det som berör och att öka sin närvaro, att vara just här, just nu. Det är inte så mycket annat att göra. Utforska alla sinnliga uttryck och se vad som händer! Sedan kan man ju alltid gå till sina livlinor och undersöka de på nytt. Musiken t ex kan alltid upplevas och utforskas på nya sätt! Själv börjar jag med att mala kaffebönor. Njuta av anblicken av bönorna och doften när de mals. Sedan gör jag en härlig espresso med skummad mjölk och upplever den med syn, lukt, känsel och smak och så börjar jag leta musik som berör och börjar med blues…… fortsätter sedan fundera över de olika behoven, balansen, kontakten och det existentiella.

onsdag 13 januari 2010

Nytt År


Nytt År. Vad innebär ett nytt år? Möjligheter? Förnyelse eller vad? Reflektioner över det som varit? Så mycket känslor. Så svårt att hitta ord. Vad gör man när orden inte räcker till? När orden inte är starka nog för att beskriva en känslas djup eller en smärta eller sorg som man bär på och som ligger där och ropar och ändå vill få komma ut? Ett nytt år är ändå något nytt. Åtminstone öppnar det möjligheten för att något nytt kan ske.


När människor börjar reflektera över de beslut de måste fatta
brukar de för det mesta avstå.
-Det krävs stort mod att våga ta vissa steg. (Segraren står ensam av Paulo Coelho
)