Juletid

Det råder en kontrast mellan hur julen marknadsförs och hur livet gestaltar sig bakom de slutna dörrarna.

En ros i december har sin alldeles speciella skönhet

Inte varje år som jag kan njuta av rosor i min trädgård i december!

När orden inte vill sig

Sedan en tid tillbaka är jag och språket inte alls överens och orden känns inte tillgängliga för att jag ska kunna uttrycka det jag vill och skulle behöva. Det är så mycket som skulle behöva formuleras men det är på något sätt som att upplevelserna och känslorna är större än orden och därför inte går att formulera. Dessutom befinner sig allt i en stor osorterad röra som är svår att nysta i. jag vet inte vilken ände jag ska börja i. Orden känns bångstyriga och allt ter sig platt och intetsägande eller klyschigt och överdrivet eller banalt och falskt. Det skapar frustration och gör att jag överhuvudtaget inte kan uttrycka mig skriftligt med ord.

Eftersom jag inte är överens med orden just nu, så får jag hitta på andra uttryck,som på något sätt speglar olika sinnesstämningar och kan ge någon sorts tillfredsställelse. Jag tänker att om jag kan gå in mera i skapandet så kommer språket och jag att bli mera sams med tiden. skapandet hjälper till med förmågan att vara i nuet och till att ge bättre kontakt med behov och känslor. Sinnena är nyckeln att komma vidare. det känns också viktigt att göra praktiska saker för att komma bort från ältande och få utlopp för rastlöshet eller behov av att skapa i olika former. Nu så här i december finns ju massor man kan ägna sig åt... om lusten finns förstås.

I dag tänkte jag att jag kan ju baka något eftersom jag älskar doften av saffran, kanel och kardemumma bl.a. Men dessvärre fattades inte bara ord utan också ingredienser... men man tager vad man haver tänkte jag och ersatte pistagenötterna med mandel och lät de ligga i en liten skvätt cointreu i stället som jag lyckades hitta kvarglömd i en vrå, och med saffran och apelsinskal så blev det mycket gott och en ljuvlig doft har nu smugit sig in i hela huset!

Möte i vattenspegeln

Med ögon för November

De sista resterna av sommaren

Thomas Tranströmer har till mångas glädje äntligen fått Nobelpriset i litteratur!

MADRIGAL


Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.(Thomas Tranströmer)