Terrorism, grymhet, våld, död, meningslöshet. kränkningar, droger och så vidare... Så mycket som är så svårt att förstå och att orka med att ta in. Ena dagen läser vi om flickebarn i Kamerun som får brösten brända med stenar för att förhindra att de ska utvecklas och därmed locka våldtäktsmän att förgripa sig på dem. I dag handlar det om någon som har högerextremistiska värderingar och som dödar så många han kan. De flesta som dödas är unga och har inte gjort något som borde föranleda detta hat. Samtidigt dör en ung sångerska i ett annat land på grund av droger och i många andra länder sker grymheter mot barn kvinnor och män just i detta nu.
Det är svårt att förstå de grymheter som sker i krig och hur ska man de kunna förstå allt fruktansvärt som sker där det inte råder krig? Hur ska man t ex kunna förstå att vuxna kan utnyttja barn sexuellt i välutvecklade länder? Och det är bara ett exempel. Jag skulle få sitta här och skriva i flera dagar om jag skulle få med allt som är fruktansvärt och upprörande som sker just nu runt om i världen. Inte är det så konstigt att vi inte orkar ta del av allt det grymma som sker, att vi blir handlingsförlamade då vi känner sådan maktlöshet inför allt som pågår. Jag tänker att det är den stora faran, att vi ger upp! Så hur ska vi då göra för att inte stänga av, utan orka fortsätta att engagera oss och kämpa för ett mänskligt samhälle där det råder frihet och öppenhet? jag har inget bra svar på detta annat än att vi måste hitta hopp genom söka oss till varandra och inge varandra styrka och mod!
Här kommer en dikt i repris som känns rätt just nu.
Vi bildar en ring av hopp
Vi låter lågan gå runt till varandra
Om mitt ljus slocknar
Kan jag tända det på ditt
Om ditt ljus slocknar
Kan du tända det på mitt
Tillsammans skapar vi klarare ljus
Och varje ljus ger ett löfte:
Att mörker inte är sista ordet (okänd)
