Ett gyllene rum

Vandring mot självkännedom

Er själs dolda källåder måste av inre nödvändighet stiga uppåt
och porlande söka sin väg mot havet: och skatten från era
omätliga djup ska ligga avtäckt inför era ögon.
Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte pejla djupet
av er kunskap med sond och lod.

Ty ert hav är ett hav, omätligt utan gräns.

Säg inte: " Jag har funnit sanningen," säg hellre: "Jag har funnit en sanning."

Säg inte: "Jag har funnit själens väg," säg hellre: "Jag har mött själen vandrande på min stig."

Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå. Den slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad. (Kahil Gibran i Profeten, libanesisk-amerikansk författare och konstnär)

Helhet och själslig mognad

De flesta människor bär på en längtan att bli hela som människor och att uppnå själslig mognad. Att nå fram till sig själv tar tid och mognad är inget hastverk utan sker utifrån sina egna speciella villkor. Vandringen i den inre världen tar tid och handlar mycket om tillit. Den spanske poeten Antonio Machado sa: ” Vandrare, det finns ingen stig. Stigen lägger du ut medan du vandrar.” Enligt Bengt Jacobsson (Att leva är en konst, den hela människan) så sker all själslig mognad i ödmjukhet inför den ofattbara storhet som döljer sig inom en själv. ”Att i ödmjukhet lära känna sitt själv är ett villkor för att kunna vara sig själv. Och endast den som vågar hänge sig åt själens mysterier utan att förvänta sig ett slutgiltigt svar ska nå fram.”

Längtan att bli hel

Frigörelse

När sorgens tunga lod
hänger alldeles stilla i dig
och de våldsamma krängningarna
mellan hopp och förtvivlan avtar
Hör du bara din egen andedräkt
Allting är vad det är
Ingenting gör anspråk på något annat
Som trädet
gör sig i ordning
för att utan skrymmande lövmassor
möta den förestående vintern
Frigör sig livet
ur din längtans tyranni. (Peter Curman)

Medan det onda verkar, lagas det goda

Det kan kännas lite ensamt