Ett dansande löv

Dans

Ett virvlande vilset löv i vinden.
Stundtals tvekande inför sin sista dans.
Ensamt och naggat i sina kanter.
Dansande en solodans.
Utan några illusioner
Söker den en strimma oktoberljus.
Nynnande sin egen sång
Dansande en sista gång

Andrum - fortsättning

Andrum . Vilket vackert ord. Ett rum för anden eller andlighet. Jag tänker att andrum är att ge utrymme för att andas och för reflektion och eftertanke och att det är livsnödvändigt för vår existens och hälsa.

För många människor är det ont om andrum och tid för eftertanke och reflektion är en bristvara. Oplanerad tid kanske inte existerar överhuvudtaget. Vi behöver få tid att bearbeta saker och att reflektera. Vi behöver att bara få vara och låta tankarna komma och gå. Vad händer med oss om andrummet krymper eller helt försvinner?

Jag blir oroad när jag ser hur människor i allt högre grad ständigt utsätter sig för stimuli, alltid aktiverar sig i någon form och aldrig låter hjärnan vila. Ta bara mobiltelefonen. Hur många har inte den på dygnet runt? Många kan aldrig åka buss eller tåg utan att antingen prata i telefon eller utföra någon annan aktivitet med den, eller så har man sin dator på. Allt oftare pratar människor i mobilen samtidigt som de står i kassan och ska betala (kassapersonalen existerar inte) eller när de träffar en annan person på restaurang eller i något annat sammanhang. Aldrig riktigt närvarande i denna stund, utan alltid på väg någon annanstans, är hos någon annan men inte riktigt där heller. Alltid rädd att missa något viktigt. Ofta är motiveringen för att ha telefonen på att man måste bli nådd på grund av barnen, jobbet etc. Det kan hända saker och man måste bli nådd. Hur ofta händer så akuta saker att vi måste bli nådd på minuten och hur gjorde man förr, för tio år sedan? Struntade man i om det hände saker då? Hörde på radio att många kollar mailen till jobbet varje dag under semestern så att de inte ska missa något!!!! Alla ger sken att vara så effektiva men är vi det? Hur då, vad är det som är effektivt?

Hur ska det bli för våra tonåringar? De är uppe allt senare på nätterna och sitter de inte vid datorn, så är det mobilen, MP-3 spelaren eller tv:n. Många har aldrig en stund i tystnad och stillhet. De är vana att alltid bli aktiverade och deras hjärnor är alltid på. Hur kommer det att påverka dem som vuxna? De vet inte hur man gör för att vara i stillhet och är inte vana vid tystnad och reflektion. Hur kommer de att hantera stressen när arbetsliv och familjeliv ställer allt högre krav på effektivitet för att vardagen ska gå ihop och det inte blir något utrymme för andrum och de inte heller vet hur man gör.

Trädet och skyn

Det gå ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende.Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.
(Tomas Tranströmer)

Andrum

Jag försöker att vila mig men det räcker inte med sömn och inte heller sömnen är riktigt vilsam. Jag behöver andrum. Jag orkar inte med kraven. Varken de som är övermäktiga eller de som vanligtvis inte skulle vara övermäktiga. Allt blir plötsligt betungande. Det som andra inte alls upplever som störande kan bli oerhört stressande för att det är en droppe mera än man klarar. Det kan vara musik som aktiverar stressen ytterligare, något annat störande ljud, någon som vill ha något av en, eller något som hakar upp sig. Det kan vara att umgås med människor som själva är stressade eller gränslösa men är omedvetna om det. Hur får man andrum och befrielse från krav i en kravfylld värld? Man har ju en vardag som ska levas och fungera. Hur värjer man sig från andras stress när man själv håller på att drunkna? Det går ju inte att göra om verkligheten, bara att förhålla sig till den. Lättare sagt än gjort. Men det finns ju inget val så det är bara att försöka börja här och nu. Så, vad kan jag göra just nu? Och vad behöver jag inte göra just nu? Bort med allt onödigt! Skala! Sedan: En sak i taget! Och Här och nu! Söka mig till det goda och hämta kraft i naturen. Jag vet ju allt detta och ändå, har jag ramlat dit igen! Nu börjar jag igen att försöka ta ett steg i sänder och samla på goda stunder!

Trädet

Att lära sig leva som ett träd!
Stå där med armarna rakt ut i luften
och med fötterna djupt ner i myllan
och veta
att inte ens den starkaste storm
förmår annat
än slita några få gröna blad
med sig
ur livets jublande krona!
(Peter Curman)

Trädet