Kalla Snötäcken, iskristaller som söker fäste på de kala svarta grenarna som stelt rör sig i den isiga januarivinden. Vattnet som mörkt och outgrundligt, flyter fram som en trög gammal ål i den snabbt försvinnande dagern. Händerna som försöker krypa in och gömma sig i fickorna, fryser och längtar in i värmen. Januaridagen som äter sig in i märg och ben och där inte några kläder tycks stå emot. Kroppen som spjärnar emot och längtar värme och omsorg och den frusna själen som ekar tomt i saknad efter det röda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar