Svarta står vinterträden
utan sin glans
och sina vingar.
Svarta och tysta
i sin långa väntan.
Bryts inte under mörkret.
Lägger sig inte ner i snön
för att dö.
Raka och tysta står de
med grenarnas ådernät
lyfta mot himlen.
Vinterträd
med den friska vedens
hemliga flöden
av lövsus och fågelsång. (Ingrid Arvidsson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar