Om det förflutnas skuggor

I boken Tacksamhetens tecken skriver Patricia Tudor-Sandahl i ett kapitel om att släppa taget om det förflutnas skugga då det påverkar förmågan att leva i nuet. Hon säger att det förflutna kan hålla oss i ett hårt grepp trots insikter om varför det är som det är och göra att vi blandar ihop nu med då vilket inte är särskilt fruktbart. Hon menar inte att vi ska förneka vårt förflutna utan snarare fullt ut acceptera det liv som varit. ”Man kan inte skriva om sin historia, men man kan sluta fred med den.” Hon fortsätter med att de flesta av oss har stympats på olika sätt och att det satt sina spår och att många bär sår som svider och som kanske aldrig kan läkas helt utan kommer att aktiveras igen vid olika tillfällen. Och var kommer tacksamheten in? Jo. Patricia Tudor -Sandahl menar att varje tillfälle då det dyker upp situationer som återuppväcker det man trodde var färdigt så ger det en ny möjlighet som utmanar invanda mönster och därmed en chans att pröva ett nytt sätt för oss att förhålla oss till dem och på det viset bli en aning visare. Det svåra försvinner inte men fråntas sin styrkraft och makt när det lyfts fram i ljuset. Känslor av bitterhet, besvikelse, skam, sorg med mera har kanske inte helt raderats men anger kanske inte längre tonen i ens liv. ”Att bli en hel människa betyder inte att alla sår ska ha läkts, det räcker med att det inte längre finns var i dem.” Hon menar att såren även kan vara till hjälp i mötet med andra människor. ” Den som bär sina sår med värdighet utan att vare sig förneka eller agera ut dem kan med förtröstan vända sig till sina medmänniskor. Smärta är en förvandlande kraft om man orkar se den för vad den är, i stället för att streta emot eller sjunka in i självömkan eller grämelse.” Självömkan säger hon gör det omöjligt att uppskatta livets gång och kunna se vad livet har att ge. Ett av de största hindren för att kunna ha en tacksam attityd inför livet är alltså att man har svårt att släppa taget om det förgångna. Att fokusera på det vi inte har, det vi förlorat, eller skulle vilja ha, stör förmågan att kunna ta till oss och uppskatta det vi har och tar enormt mycket energi och motverkar förmågan att kunna vara närvarande i nuet. Patricia Tudor-Sandahl fortsätter att utveckla tankar bland annat kring detta. Tänkvärt och Läsvärt!

Ett citat som avslutning: Man fattar långsammare sin lycka än sin olycka. (LIVIUS)