Funderar över begreppet lycka som jag länge känt att jag haft svårt att förhålla mig till. Varje dag översvämmas vi av olika lyckouppmaningar om hur fantastiskt saker är, vilka underbara människor vi alla är, hur vi ska fånga just den här dagen, hur vi ska bli lyckligare och att vi själv väljer hur lyckliga vi ska bli o.s.v. En stor del av tv-program, tidningar och olika Internetforum handlar om att presentera lyckliga och lyckade människor och ge tips om hur vi själva ska nå lyckan. Om man betraktar en del av budskapen så är det inte så att orden i sig är osanna och ändå så känner jag att i stället för att det skänker glädje och styrka så blir jag bara trött. Här följer några exempel på alla de uppmaningar till förhållningssätt som man bokstavligen dränks med varje dag ” Today is the perfect day to love everyone! Repeat this all of your tomorrows ♥.” “Hallå alla vackar själar, kom i håg att i dag är första dagen på resten av ditt liv… snacka om värdefullt!”
”Håll dina tankar positiva eftersom dina tankar blir dina ord.
Håll dina ord positiva, eftersom dina ord blir ditt beteende.
Håll ditt beteende positivt eftersom ditt beteende blir dina vanor.
Håll dina vanor positiva, eftersom dina vanor blir dina värderingar
Håll dina värderingar positiva eftersom dina värderingar blir ditt öde.” På liknande sätt forsar mängder av positiva budskap över oss som en aldrig sinande flod. Jag frågar mig själv hur det kommer att allt detta får en motsatt effekt på mig, vad är det som är så tröttsamt med alla fantastiska lycko- och kärleksbudskap. Det borde ju vara fint och något gott!
Häromdagen lyssnade jag på ett intressant program där man pratade om unga människor som aldrig riktigt blir vuxen, inte lyckats välja ett stadigvarande jobb eller välja en utbildning som känns rätt. De söker och söker men känner sig osäkra och kan inte bestämma sig. Där talade man också om att kraven på ungdomarna från vuxenvärlden oftast inte var vad de skulle välja för inriktning för sina studier och kommande yrken utan mera att de upplevde ett krav att vara och bli lyckliga. Pling! Där finns något väsentligt! Det finns en slags myt att om vi bara väljer rätt så kommer vi att bli lyckliga och vara lyckliga hela tiden! Det är vad reklamen alltid försökt intala oss och vad hela samhället strävar efter, en jakt på evig lycka. Går du bara ner i vikt så.. hittar du rätt partner… rätt yrke.. har rätt inställning till livet o.s.v så blir du lycklig. Man utgår från att lycka är något man uppnår och som består, vilket förstås är helt omöjligt! Det klart det blir väldigt ångestladdat att göra studie och yrkes val om man har kravet att rätt val leder till lycka och så märker man att man inte alls är lycklig hela tiden när man påbörjat de studier man trodde var rätt och så tror man att var fel val och så söker man vidare. Hela samhället genomsyras av en jakt på denna lycka och vi ger därmed våra barn falska förespeglingar om hur livet är. Det är inte heller riktigt okej att ha negativa känslor, vara besviken bitter, ledsen etcetera och uttrycka det, utan allt ska vara positivt och bejakande och det är just utifrån detta som jag känner ett motstånd och en trötthet eftersom det blir hurtfriskt och falskt.
Vi ljuger för våra barn och ger dem därför inte de redskap de behöver för att möta livets olika skeenden, där vardagen består av många känsloupplevelser, svårigheter, tristess och däremellan kanske lyckliga stunder men knappast något evigt lyckorus. Livet är värdefullt ändå trots att lyckan inte ständigt är närvarande eller kanske till och med tack vare att det inte är så. Genom att möta olika svårigheter, utveckla uthållighet i vardagen och acceptera livets olika växlingar växer vi och utvecklas som människor i stället för att leva i tron att lyckan kan förvärvas och att andra har den till skillnad från oss själva! Jag önskar lite mera ärlighet, mindre stjärnglans och att vi vågar se att det inte är så tokigt att ha fötterna på jorden heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar