Så mild och vänlig är luften och himlen så härlig och sammetsblå. Gräset fortfarande så grönt. Naturen skimrar i silver och guld. De återstående löven håller sig envist kvar, susar och glöder innan avskedets stund, släpper inte taget. Det är som om de ville få lysa lite till. Lärkträden står där så mäktiga i sin skrud i guld, så stolta. Ett par kaniner skuttar in i buskaget. Nyponen lockar med sin röda färg. Vattnet är blankt som en spegel. Det är som att hösten öppnar sin generösa famn innan finalen, innan ridån går ner och en ny scen ska ta ta plats. Jag vill stoppa tiden och hålla kvar scenen och hindra ridån att gå ner. Jag vill få stanna kvar i den milda luften, den blå himlen och de skimrande färgerna och bara vila i naturens mjuka och bärande famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar