Att andas. Så självklart kan man tycka. Det lilla barnet vet precis hur man gör.
Så en dag står man där och har slutat andas för att få det man behöver. Man inser att andningen plötsligt befinner sig uppe i bröstkorgen och håller hela överkroppen i ett krampaktigt grepp. Hur gick det till? Hur hamnade andningen där? Sedan inser man att det inte alls är lika lätt att få tillbaka andningen ner i magen igen. Många säger glöm inte andas och orden glider förbi utan att riktigt nå fram för om man glömt hur man andas så vet man ju inte hur man gör eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar