Andrum - fortsättning

Andrum . Vilket vackert ord. Ett rum för anden eller andlighet. Jag tänker att andrum är att ge utrymme för att andas och för reflektion och eftertanke och att det är livsnödvändigt för vår existens och hälsa.

För många människor är det ont om andrum och tid för eftertanke och reflektion är en bristvara. Oplanerad tid kanske inte existerar överhuvudtaget. Vi behöver få tid att bearbeta saker och att reflektera. Vi behöver att bara få vara och låta tankarna komma och gå. Vad händer med oss om andrummet krymper eller helt försvinner?

Jag blir oroad när jag ser hur människor i allt högre grad ständigt utsätter sig för stimuli, alltid aktiverar sig i någon form och aldrig låter hjärnan vila. Ta bara mobiltelefonen. Hur många har inte den på dygnet runt? Många kan aldrig åka buss eller tåg utan att antingen prata i telefon eller utföra någon annan aktivitet med den, eller så har man sin dator på. Allt oftare pratar människor i mobilen samtidigt som de står i kassan och ska betala (kassapersonalen existerar inte) eller när de träffar en annan person på restaurang eller i något annat sammanhang. Aldrig riktigt närvarande i denna stund, utan alltid på väg någon annanstans, är hos någon annan men inte riktigt där heller. Alltid rädd att missa något viktigt. Ofta är motiveringen för att ha telefonen på att man måste bli nådd på grund av barnen, jobbet etc. Det kan hända saker och man måste bli nådd. Hur ofta händer så akuta saker att vi måste bli nådd på minuten och hur gjorde man förr, för tio år sedan? Struntade man i om det hände saker då? Hörde på radio att många kollar mailen till jobbet varje dag under semestern så att de inte ska missa något!!!! Alla ger sken att vara så effektiva men är vi det? Hur då, vad är det som är effektivt?

Hur ska det bli för våra tonåringar? De är uppe allt senare på nätterna och sitter de inte vid datorn, så är det mobilen, MP-3 spelaren eller tv:n. Många har aldrig en stund i tystnad och stillhet. De är vana att alltid bli aktiverade och deras hjärnor är alltid på. Hur kommer det att påverka dem som vuxna? De vet inte hur man gör för att vara i stillhet och är inte vana vid tystnad och reflektion. Hur kommer de att hantera stressen när arbetsliv och familjeliv ställer allt högre krav på effektivitet för att vardagen ska gå ihop och det inte blir något utrymme för andrum och de inte heller vet hur man gör.