jag sökte en dikt inför en nära anhörigs död, en anhörig jag inte varit nära. Den enda dikt jag kunde hitta som kändes sann var den här....
Brännpunkt
Jag är här
Och kan inte vara
Någon annanstans
Än här
Mitt emellan
Det jag vinner
Och det jag förlorar
Livets våldsamma
Brännpunkt
Att behålla
Hör inte människan till
Det jag äger
Rinner mellan fingrarna
Jag är här
Och kan inte vara
Någon annanstans
Än här
Mitt i
Det som ständigt upphör
Och oavbrutet blir till
Livets oväntade
Vilopunkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar