Sedan en tid tillbaka är jag och språket inte alls överens och orden känns inte tillgängliga för att jag ska kunna uttrycka det jag vill och skulle behöva. Det är så mycket som skulle behöva formuleras men det är på något sätt som att upplevelserna och känslorna är större än orden och därför inte går att formulera. Dessutom befinner sig allt i en stor osorterad röra som är svår att nysta i. jag vet inte vilken ände jag ska börja i. Orden känns bångstyriga och allt ter sig platt och intetsägande eller klyschigt och överdrivet eller banalt och falskt. Det skapar frustration och gör att jag överhuvudtaget inte kan uttrycka mig skriftligt med ord.
Eftersom jag inte är överens med orden just nu, så får jag hitta på andra uttryck,som på något sätt speglar olika sinnesstämningar och kan ge någon sorts tillfredsställelse. Jag tänker att om jag kan gå in mera i skapandet så kommer språket och jag att bli mera sams med tiden. skapandet hjälper till med förmågan att vara i nuet och till att ge bättre kontakt med behov och känslor. Sinnena är nyckeln att komma vidare. det känns också viktigt att göra praktiska saker för att komma bort från ältande och få utlopp för rastlöshet eller behov av att skapa i olika former. Nu så här i december finns ju massor man kan ägna sig åt... om lusten finns förstås.
I dag tänkte jag att jag kan ju baka något eftersom jag älskar doften av saffran, kanel och kardemumma bl.a. Men dessvärre fattades inte bara ord utan också ingredienser... men man tager vad man haver tänkte jag och ersatte pistagenötterna med mandel och lät de ligga i en liten skvätt cointreu i stället som jag lyckades hitta kvarglömd i en vrå, och med saffran och apelsinskal så blev det mycket gott och en ljuvlig doft har nu smugit sig in i hela huset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar