I skuggan av lyckans imperium
Att tända en lampa hos någon
som fyllt sitt glas till brädden
med mörker?
En gest som inget kräver,
sällan några dikter får.
En röst som inget lovar.
Att dela en måltid med någon
som vet var gränsen går
för vanmakt?
Inte mycket, men likväl
ett stycke besegrad ensamhet,
en ringa tröst som kanske ändå
en stund tar död på döden. (Jaques Werup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar