söndag 14 september 2008

Vaggande famn



När skuggorna kommer närmare och det inte går att skingra orosmolnen behöver jag vila i det vaggande gräset där vid stranden i Örtagården. Jag behöver humlornas mjuka vaggsång och syrsornas felor. Jag behöver se den förtrollade sländans skimrande dans och påminnas om musikänglarnas magiska kraft.

1 kommentar:

ropel sa...

När jag läser din blogg skymtar jag både styrka och sårbarhet.
När jag läser din blogg skymtar jag livet.
När jag läser din blogg skymtar jag mitt inre./ Ropel