söndag 14 september 2008
Vaggande famn
När skuggorna kommer närmare och det inte går att skingra orosmolnen behöver jag vila i det vaggande gräset där vid stranden i Örtagården. Jag behöver humlornas mjuka vaggsång och syrsornas felor. Jag behöver se den förtrollade sländans skimrande dans och påminnas om musikänglarnas magiska kraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När jag läser din blogg skymtar jag både styrka och sårbarhet.
När jag läser din blogg skymtar jag livet.
När jag läser din blogg skymtar jag mitt inre./ Ropel
Skicka en kommentar