Var är havet
det skimrande
vidöppna?
Det ligger där.
Och träden
de höga träden med de breda kronornas brus?
De står kvar.
Hur blev då allt förändrat här?
Hur blev det blåa blekt
det gröna grått?
Och skuggorna
var kommer skuggorna ifrån?
Någon som var skumögd frågade.
Och den som nu var nära
log och teg. (Ingrid Arvidsson)
tisdag 30 september 2008
En lisa för sinnena
Vågor som bryter mot stranden i en lugnande rytm. Surr från årets sista flugor. Vindens sus. Några kvarvarande fåglar som sjunger höstens lov. En kaskad av färger. Havtornsbuskarna som kantar stränderna och lyser med sitt guld. Nyponbuskar, nyponbuskar och mera havtorn. Träd i alla möjliga nyanser. Andrum. Skönhet. Meditativa ljud. En hållande famn. En möjlig plats för att finna ny kraft.
måndag 29 september 2008
söndag 28 september 2008
torsdag 25 september 2008
Så stilla
Vid kusten
Ett hus vid havet
under höstens himmel.
Skurat. Städat. Rent
Rutorna blänker
i den klara kvällen.
Hon väntar ingen.
Utom vintern.
På grönskans våg
lyfts några sista vita
trädgårdsrosors skum.
Ett hus vid havet
seglar in i natten.
Och hennes tankar
glider tyst
som skeppen långt därute
över djupen.
(Ingrid Arvidsson)
onsdag 24 september 2008
Vaggande gräs
Finns inget annat i världen
öster och väster är fullt av dess sus
dagen och natten milt det vaggar
finns ingen oro finns ingen sorg
bara det blinda vaggande gräset. (Bengt Anderberg)
öster och väster är fullt av dess sus
dagen och natten milt det vaggar
finns ingen oro finns ingen sorg
bara det blinda vaggande gräset. (Bengt Anderberg)
tisdag 23 september 2008
Morgondagens man
Han är en ung pojke
som driver runt i flock
om nätterna på stan.
Han bär på en tomhet
som behöver fyllas.
Han bär på en längtan
om något han inte får.
Han rör sig i gränslandet
där han jagar kickar tillsammans
med de andra vilsna pojkarna
i flykten bort från sin inre ångest,
bort från sin sorg.
Han vill bli sedd av någon
som inte ser.
Han liknar alltmer
mannen han söker bekräftelse från
i sitt sökande efter identitet.
Han drivs av en tärande längtan
som gör honom oemottaglig
för de som ser.
Han vill bli sedd av sin far
som hans far före honom ville
bli sedd men aldrig blev det.
Han vill bli sedd av någon
som själv bär en övergiven
liten pojke inom sig.
Han driver runt på stan
med pojkarna som
bär på en längtan och
fyller sina tomrum
med att söka kickar på stan.
torsdag 18 september 2008
Det röda
onsdag 17 september 2008
Om Ljud
Behagliga och obehagliga. Samma ljud kan vara behagliga ibland och mycket obehagliga ibland. Lugnande ljud och stressande ljud. Intressant att fundera över vad ljuden gör med en, hur ljud påverkar. Ibland märker man inte hur störd man blir över ett ljud förrän det försvinner och man känner en lättnad. Eller hur sinnesstämningen ändrats för att ett ljud letat sig in i sinnet.
Ljud just nu:
Regn på plåttak, ett ljud som väcker välbehag hos mig. Det melodiska ljudet känns tryggt och meditativt.
Den sprakande brasan är också ett välbehagsljud som inger något slags lugn och trygghet, också meditativt.
Häromdagen stod jag och lyssnade till det porlande vattnet vid en bäck och ett kluckande ljud då vattnet passerade en slags tunnel. Det kändes både rogivande och hoppingivande. Det är något i rörelsen, i porlandet som väcker något.
Bakgrundsmusik i telefonköer väcker stress hos mig. De blandar sig med min egen musik och tvingar sig på mig utan att jag bett om det.
Samma sak med hög musik i klädaffärer som kan få mig att bli så stressad att jag inte kan tänka alls utan bara vill ut därifrån.
Hm… ska nog fortsätta att undersöka ljud. Vilka ljud påverkas du av och hur?
tisdag 16 september 2008
Tvätten
Dags att hämta in tvätten
en sensommarkväll
när träden samlar in sina löv
och havet sina vågor.
Det mörka blandas med det ljusa
det vita med det randiga
det tunga med det skimrande lätta
i kvällens vidöppna korg.
Dags att efter en hård byk
genomblåst av sol och vindar
hämta in en rentvättad
sensommarsval försoning. (Ingrid Arvidsson)
en sensommarkväll
när träden samlar in sina löv
och havet sina vågor.
Det mörka blandas med det ljusa
det vita med det randiga
det tunga med det skimrande lätta
i kvällens vidöppna korg.
Dags att efter en hård byk
genomblåst av sol och vindar
hämta in en rentvättad
sensommarsval försoning. (Ingrid Arvidsson)
söndag 14 september 2008
Vaggande famn
torsdag 4 september 2008
onsdag 3 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)