Ord som inte når

Vad kan vara mera ensamt än när orden inte når fram till en annan människa? När de inte tas emot, eller inte förstås eller inte ges en chans. Man kunde lika gärna vara själv, eller faktiskt hellre. Man kunde lika gärna befinna sig i två olika världar och ha helt skilda språk eller ha en massiv mur emellan som inget släpper igenom. Vilken ensamhet är värre än att inte nå fram med sina ord?

Utan Ord

Mer om ord

Om vi kunde uttrycka
allt med ord
så behövde vi inte
konsten i världen. (Thayer Gaston)

Om ord

Ord som spinner trådar som blir till väv som binds samman till en helhet. Ord som skapar grund som bygger upp, som blir en länk mellan människor. Ord av magi som blir sagor som öppnar nya världar. Ord som leder till äventyr. Ord som skänker kraft och fyller oss med energi eller som blir balsam för en sårad själ. Ord som skänker stillhet, tröst och ro, som föder ett nytt hopp i hjärtat. Ord som öppnar nya dörrar. Ord som väcker livsandar och föder skratt. Ord som får kroppen att fyllas med kärlek. Ja, ordens möjligheter är oändliga.

Men det finns också en annan sida. Då det blir för mycket ord. Då orden känns förbrukade och trötta. Då det gått inflation i orden och de förlorat sitt skimmer och känns solkiga och trista. Ibland leder orden bort i stället för hem. krånglar till saker. Skapar missförstånd. Raserar allt på en sekund. Föder smärta. Väcker hat. Skapar ångest och vanmakt. Ord som blir vassa vapen som dödar. ord som skapar enorma avstånd, bygger oöverstigliga murar som inte går att ta sig igenom eller över. Ord som får hela kroppen att bli oändligt trött. När det är så, behövs inte flera ord utan något annat…. Då behövs något bortom orden som kan öppna sinnena och ge en annan dimension, som kan ge ny livskraft. Då behövs något som lockar sinnena och hjälp att vara i nuet. Då behövs kontakt med de konstnärliga språken. Då behöver vi bilderna, dansen och rörelsen, musiken och dramat och sedan kanske det finns rum för poesin.

Redan

Redan
Redan en kniv mot strupen.
En kallare vind.
Ett vassare
rassel i löven.
Hårdare, högre
vågor mot stranden.
De mörkröda rosorna glöder
men rosorna är de sista.
Snart är all glöd
den sista.
Redan vet vi.
Ljuset vänder.
vågorna slår
mot en flyende strand. (Ingrid Arvidsson)

Sagan

aldrig skall jag, Eurydike, glömma.
Någon steg ner till mig i skuggornas rike.
Öppnade porten till ljuset
och ledde mig ut.

Visst, vår tid blev kort. vår egen svaghet
bröt förtrollningens makt. Varsamt
skildes vi åt och jag fördes tillbaka.
Porten stängdes på nytt
och bara en saga blev kvar.

Men aldrig skall jag, Eurydike, glömma.
Någon steg ner till mig i det stängda riket.
Såg mig, kände mig, räckte mig handen.
Räckte mig inne i mörkret
livets blommande gren.(Ingrid Arvidsson)

En tårta för en dag som andas höst och avsked

Här och Nu

Helt och hållet Här och Nu. Ett tillstånd då tillvaron intensifieras och man är helt och hållet Här. (Tudor-Sandahl)

Ett ögonblick att vila i

Glädjeämnen. En dotter som kommer hem och hjärtat som fylls av kärlek av att se den hon blivit och av att se hennes kärlek och glädje att vara och vara nära. Glädje, förundran och stolthet av att se så mycket styrka och klokhet som ryms i hennes unga gestalt. Glädje också över solen som värmer där på bryggan och matsäck och vattnet som rytmiskt bryts mot stenen när regnet kommer där mitt i solen. Regnet som försiktigt faller i oregelbundna musikaliska ploppar utan att störa skönheten och friden där på bryggan. Harmoniska ljud som balsam för själen. Ljud att vara i och bara ta emot. Dofter i skogen av mull och den mjukaste mossa under fötterna, gyllene kantareller som lockar med förföriska dofter. Närvaro – Vara - Nära – Vara nära.

En dikt för mina sinnen

Vägen in

Strömmen griper rodret
och gåtans svar blir ännu en gåta
Men vägen inåt, leder ut
och genom att nå botten
får ankaret fäste
(Anna Toresdotter)

En fortsatt vandring bland dofter

Jag befinner mig på en resa där jag söker nya stigar och vägar att gå på. Jag vet inte riktigt vart jag ska gå, vilken riktning jag ska ta, underlaget är osäkert och sikten framåt oklar. Stegen är tunga ibland. Jag tänker att jag får utforska det som finns just här och nu och jag tänker att jag också gör en sinnenas resa och undersöker vad det innebär och hur det påverkar mig. Hela sommaren har dofter stått mycket i fokus och jag känner att det fortsätter att locka mig och beröra mig. Jag behöver vara i det kravlösa emellanåt för att hitta kraft och komma i balans och harmoni. Jag tänker att närvaro i nuet och kontakt med sinnena också är en väg till att fylla på min energi och det väcker lust.

Dofter som lockar mig just nu är lavendel. Jag plockar massor av lavendelblommor, torkar dem och sparar för att ha till sedan, kanske att använda i bad eller varför inte göra lavendelskorpor eller något annat. Sedan njuter jag av att ha krukor med basilika och andra örter som jag kan njuta av att nypa i och dofta på och stöta i mortel och använda i mat. En kruka med basilika kan ju också alla ha oavsett hur man bor och ta chansen att ofta känna och lukta på.

Ibland räcker inte orden.

Lotusblomman

"När smärtan är för stor måste man dö lite grand för att orka fortsätta" (Susanna Tamaro)