En liten strimma av ljus letar sig ner genom vattenytan och når lotusblomman som börjar kunna skönja växternas färger och försiktigt börjar treva sig upp mot ljuset och vattenytan.
Var det så att lotusblomman accepterade mörkret och det gjorde att hon kunde ta emot ljuset eller vad gjorde att hon hittade nytt ljus och började ta upp näring igen? Kanske accepterade hon det som var och det gav den vila hon behövde för att kunna se var hon kunde finna ljuset och var hon skulle hitta den näring hon behövde för att kunna komma upp ovanför ytan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar