Stress

Stress. Hjärnan sprakar som en högspänningsledning. Ibland är den som omgiven av vispgrädde och liksom inkapslad. Bakåtsteg. Svårt att acceptera. Vill inte gå tillbaka igen.Inte tillbaka till det som varit.Lätt att ramla in i gamla mönster. Lätt att passa på de goda dagarna. Svårt att hålla tillbaka. Att hushålla med resurserna.Trist att alltid vara ekonomisk med sina krafter.Trist att vara förnuftig. Svårt för omgivningen att förstå att små beslut kan bli så betungande och kravfyllda. Nu finns bara en väg: Ett steg tillbaka - acceptera- hitta balans - närvaro - en sak i taget - låta sig beröras av skönhet - vila. Hämta kraft genom naturen och låta sig förundras av livet - samla på goda stunder.

Vemod

En dag i höstens sol.
Någons värme.
Någons glöd.

Det röda
ropar från träden.
Inte vinter ännu.
Inte snö.
Inte den kalla
vita salen.
Inte tystnaden .
Inte ännu.
(Ingrid Arvidsson)

Vad saven är för trädet är livslusten för människan

Vår hälsa undergrävs när
vi pressar oss under längre tid
och kör på för höga varv. Livet
mister då sin must och sina färger
och blir grått och tungt.
Livslusten byts ut mot leda
och tristess.
Som träd utan sav torkar vi ut. (M. Melin)

Vad saven är för trädet
är livslusten för människan. (M. Melin)

Vad är friskt och vad är sjukt?

Så var det dags igen för att ifrågasätta de långtidssjukskrivna och om de utbrända ska få vara sjukskrivna över huvudtaget. Det är i stor utsträckning en antingen eller debatt, en polariserad debatt, svart eller vitt. Man kan också emellanåt skymta en männisosyn som låter antyda att de utbrända är någon sorts människor som tillåter sig mera än andra människor, att det handlar om att de kanske har felaktiga förväntningar på tillvaron och är lite bortskämda. De sjukskrivnas trovärdighet ifrågasätts och läkarnas trovärdighet ifrågasätts. Enorma summor har tillsatts för att sätta in fristående konsultverksamheter som skulle granska och visa att de sjuksrivna blivit felbedömda och egentligen skulle kunna arbeta. Resultaten har visat att det inte förhåller sig så.

Hur kommer det sig att det finns så mycket pengar att lägga ner på att göra bedömningar av redan gjorda bedömningar och att det är individerna som ifrågasätts? Hur kommer det sig att ingen ser att dessa pengar skulle kunna användas till rehabilitering i stället och att de där skulle göra större nytta? Och hur kommer det sig att ingen tycker att vi behöver titta på vad det är i samhället som gör att så många människor blir sjuka?

Utbrändhet kan sägas vara en frisk reaktion på en sjuk situation. Så när ska vi lyfta blicken och debatten till samhällsnivå och i stället fundera över hur vi ska få ett mänskligare samhälle för att få ner sjuktalen?

Ett närande tak