Tänker på hur lätt det kan vara att tappa bort sig, hamna vilse och åter upptäcka att man befinner sig i gråa sjaskiga gränder där det råder brist på ljus och glädje. Detta trots att man tycker sig veta vad man behöver för att få den balans man behöver i sitt liv för att nära sin glöd. Så ändå kan man stå där åter igen och inse att man bara ser dis och att omgivningen tappat färg och inte känna någon riktig lust och glädje. Borta är drivkraften, borta är längtan och lusten. Kvar finns trötthet och känslor av meningslöshet.
Det finns förstås många olika förklaringar till hur man hamnar där igen. En orsak anser jag vara att de negativa, destruktiva krafterna får ta för stor plats och det är inte så svårt att bli dränkt av det negativa. Det kräver kraft att kunna mobilisera motkraft mot allt negativt som strömmar emot oss dagligen.
Kommer då tillbaka till balans i livet eller brist på balans. Kontakt med alla våra sinnen. Kontakt med sig själv och med andra. Har precis sett en film(Snabba Cash) och läst en bok( Segraren står ensam av Paulo Coelho) som beskriver ett samhälleligt fenomen där människorna är beredda att gå hur långt som helst för att få synas och bli någon. Både boken och filmen skildrar på olika sätt människans sökande efter att ständigt bli bekräftad genom materiell framgång kändisskap och genom att på olika sätt alltid framhäva sig själv och vara tämligen ointresserad vad ens medmänniskor har att berätta. Samtidigt är alla väldigt ensamma då ingen har kontakt eller är sann varken mot andra eller sig själva. Alla är svikna och sviker. Tänker då att sanna möten är en bristvara och att det kan bli tröttande med all konkurrens då alla vill få synas och bli bekräftade men där ingen riktigt ser någon annan. Det är också så lätt att hamna i irrgångar i sökandet efter mening och äkta möten. Genvägar ter sig lockande och det är många som erbjuder olika vägar till ”harmoni och lycka”.
Jaha, så vad gör man då där man står i den grå gränden och håller på att ledas ihjäl av tristess?
Åter igen…… tillbaka till sinnena och till det som berör och att öka sin närvaro, att vara just här, just nu. Det är inte så mycket annat att göra. Utforska alla sinnliga uttryck och se vad som händer! Sedan kan man ju alltid gå till sina livlinor och undersöka de på nytt. Musiken t ex kan alltid upplevas och utforskas på nya sätt! Själv börjar jag med att mala kaffebönor. Njuta av anblicken av bönorna och doften när de mals. Sedan gör jag en härlig espresso med skummad mjölk och upplever den med syn, lukt, känsel och smak och så börjar jag leta musik som berör och börjar med blues…… fortsätter sedan fundera över de olika behoven, balansen, kontakten och det existentiella.
