Burkadebatten får mig att undra

Ibland är det kvävande att vara svensk och den svenska låt gå accepterande mentaliteten står mig högt upp i halsen och jag vill kräkas på den passiva "välvilliga" svenskheten.

Just nu gäller det om det är okej att bära burka på barnskötarutbildningar, på lärarutbildningar, i arbeten med barn och så vidare. Och den svenska inställningen då att det råder religionsfrihet och att var och en måste ha rätt att välja själv och så vidare i all oändlighet. I Frankrike har man förbjudit bärandet av burka och huvudduk i skolor och det verkar fungera utmärkt men så icke i Sverige där vi ska tillmötesgå alla i alla lägen! Täppas Fogelberg gjorde den märkliga jämförelsen häromdagen mellan män med bar överkropp i mataffärer och kvinnor som bär burka. Men hallå! har du inte fattat någon ting vill man ropa!

Ett: män med svettig bar överkropp i mataffärer är allmänt socialt inkompetenta och äckliga kan det tyckas men deras beteende är inte något som förordats och bestämts från samhället. Alltså inte ett påbud och en värdering från samhället sida. Att bära burka handlar om en värdering och ett synsätt och som bestraffas i många länder om det inte efterföljs. Att bära burka handlar om mer än ett enskilt val av klädesplagg och har med kvinnosyn att föra och en kvinnosyn som jag trodde vi tagit avstånd från i det här landet. Om nu detta att få bära burka är det viktigaste dessa kvinnor kämpar för så får de väl avstå från att gå ut i arbetslivet då!

Två: Vi har valt att ha religionsfritt i skolor och arbetslivet och då bör man väl utöva sin religion på sin fritid och inte göra propaganda för den på arbetstid.

Tre: Vi kommunicerar genom kroppsspråk, miner och uttryck i ansiktet och behöver kunna avläsa varandra på flera sätt än genom ord. Barn behöver kunna se den som de har att göra med( och alla andra också för den delen) och som förälder skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha mina barn på ett dagis med personal som bär burka.

Fyra: Vad jag förstår är det inte tillåtet annars att maskera sig eller bära så kallad rånarluva men buka ska gå bra! Hur kommer det sig! Är det för att det är kvinnor som ska gömmas här eller? Vad som helst kan döljas bakom de vandrande tälten! Bra tips för rånare då.

Innebär verkligen kärlek och respekt för sina medmänniskor att man måste acceptera precis vad som helst ?

Att söka balans och mening

Funderar över fysisk och psykisk hälsa och balans. Tänket att det inte är så enkelt alla gånger att hitta den balansen och att det är många olika delar som behövs för att komma dit. Ofta betonas bara någon av delarna som det som ska förändra livet och göra att vi mår bra. Kanske lägger man mest tonvikten på det fysiska som förstås är viktigt och måste finnas med men som ändå inte är tillräckligt för att vi ska må bra.

Tänker också på vikten att känna mening i livet. Mening med livet är ju förstås något individuellt men hur hittar man sin egen mening? Inte heller det så enkelt. Men någonstans måste man ju börja och då tänker jag att det är närvaron som är nyckeln för att ta sig vidare. Närvaro kanske kan låta enkelt men kan vara både det enklaste men också det svåraste som finns.

Sedan att hitta sin kraft och det kan behövas olika saker för att göra det. Något som förmodligen är gemensamt för att kunna bygga upp sin kraft är att kunna vara närvande och att hitta källor som berikar. Tid för eftertanke och reflektion tänker jag är en viktig del för att hitta kraft och utvecklas vidare. Också kontakt med andra människor, att känna gemenskap och samhörighet. Sammanhang är också viktigt, att känna sig behövd och att ingå i ett sammanhang.

Vad kan det vara mera som är viktigt och i vilken ände börjar man och hur går det till att komma dit? Många av oss vet vad som skulle behövas men vi kan ha svårt att hitta vår balans och mening i alla fall och vad är det som gör att vi inte kommer dit? Är det kraften, energin som fattas? eller? Får fundera vidare kring detta men börjar med att försöka hitta vad som ger glädje och energi med närvaron eller mindfulness (om man så vill) i centrum.

Konserverade dagar

Vissa dagara önskar man att det gick att konservera och ta fram vid behov. Tänk att kunna gå till sin konserv och tanka lite näring en grå dag när allt gått på tok!

Att fylla sig med naturkraft

Jag andas och andas
och suger girigt in naturens dofter genom mina porer
Jag försöker att låta naturkraften fylla mig
havsbruset att vitalisera mina vener
och solens värme att lagras i mitt hjärta
så att jag ska kunna ha en egen
kraftkälla inför kommande dagar
när jag famlar i mörker på isiga gator.
.

Att ge sig själv det man behöver

Ingen motorväg hörs. Inga hårda påträngande ljud. Bara bränningarna från havet och vinden som susar i de rönnbärsröda träden och de gyllene havtornsbuskarna som glöder längs stränderna. Vinden är smeksamt ljum och solen varm och behaglig utan att brännas så som den kan vara i den här tiden. Ljuset är milt och behagligt och på avstånd hörs enstaka fåglar som ännu inte gett sig av till varmare länder. Det doftar härligt från skog och hav och man vill helst kunna ta med sig ett krus fyllt av mättade dofter att få hämta kraft från och andas in under andefattiga dagar. Här i denna stund kan man lämna över sig i naturens generösa och bärande famn. Här kan man andas in kraft och låta sig fyllas på. Här kan man vila och bara vara.

Sedan finns en önskan att kunna bära med sig bilden i sitt inre rum att kunna besöka när man behöver och då få luta sig mot naturens bärande famn och låta sig genomsköljas av ett värmande ljus och lyssna till bränningarnas sång och vindens sus och låta de jordiska dofterna fylla sinnena. Ett musikstycke kanske kan vara till hjälp när man sitter där en kulen dag i november och vill tillbaka till sin goda plats så då sluter man ögonen och lyssnar på Anouar Brahems vackra musikstycke Vague, Ela naveva och sedan är det bara att gå in i bilden i det inre rummet.

Naturen är min hållande famn

Det finns dagar då allt präglas av disharmoni. När allt skaver och det känns som man bär en för trång kostym som man skulle vilja slita av sig men inte vet hur man gör. Det finns dagar då tankarna far omkring i ett gytter som bara leder tillbaka till ruta ett igen och åter igen. Dagar när kraften saknas att fatta kloka beslut. Dagar då sorgefågeln sitter på axeln och man bara skulle vilja omslutas av en vänlig famn och få lite näring. Man vet att man behöver något men har glömt vad, eller man ger sig inte det som skulle behövas eller man har inte kraft eller vad det kan vara.

När tillvaron känns så här är det inte meningsfullt att försöka uträtta något. Man måste få fast mark under fötterna igen. Måste få tillbaka balans, lugn och energi. Hur ? Och var? frågar jag mig och det självklara svaret blir för mig. Naturen. Naturen är min läkande hållande famn där jag kan vila och hämta kraft och styrka. Hur kommer det sig att jag lyckas glömma det gång på gång?

Saknad

Undrar om träden känner smärta
över sina förlorade löv
Och om de gråter om natten
över löv som slitits bort
och inte hittar hem igen.
Undrar om de känner sig stympade
och tyngda av sorg
över förlusten av ett särskilt litet löv
som försvunnit bort med vinden
och inte går att nå.

Olika världar

Ibland blir det extra uppenbart hur olika världar vi människor befinner oss i trots att vi går där sida vid sida och förväntas fungera friktionsfritt med varandra. Naturligtvis kan man inte hela tiden gå och tänka på alla hemskheter många människor gått igenom. Det skulle förmodligen göra att vi tappade tron på mänskligheten men att ibland försöka se och förstå lite mera när vi stöter på människor som inte riktigt klarar att passa in i vårt välordnade samhälle. Det skulle kunna göra att vi såg varandra med lite mera toleranta ögon.

Jag mötte en ung man häromdagen. Han var fortfarande i tonåren. Han hade vuxit upp i Ryssland och varit i det här landet endast i ett par år. Hans bakgrund har bestått av krig och våld. Innan skolåldern blev han misshandlad av en styvförälder så allvarligt att han fick vistas på sjukhus i flera månader. Innan han fyllde tio år bevittnade han och syskonen hur fadern mördades inför deras ögon. Han har släktingar som sitter på långa fängelsestraff. Han är van vid att många situationer löses med våld och han bär med sig svåra traumatiska händelser som han inte fått en chans att bearbeta. När han kommer till Sverige förväntas han fungera som vilken svensk som helst. Han får ingen hjälp att hantera det svåra och heller ingen vägledning hur han förväntas bete sig här. Samtidigt som han ska lära sig språk och försöka skapa en plattform i underläge så har han också sin traumatiska historia som ingen bryr sig om. Att det sedan går fel är kanske inte helt oväntat och kanske inte bara den unge pojkens ansvar, eller?

En dikt för mina sinnen

Som ett träd

Som ett träd
skadat av stormen
inte kan fly.

Som ett träd
inte kan fly
när ljuset strömmar
över trädets krona
och marken griper hårt
om trädets rötter.

Som ett träd
inte kan fly
från sin innersta
friska kärna.

Så lever många
mitt ibland oss.
Tyst besegrade. Ändå inte
av markens flöden
övergivna. ( Ur En glimmande vägg av Ingrid Arvidsson))

Att leva innerligt och meningen med livet

Det har kommit en bok som handlar om meningen med livet. Som guide utgår man från den danske filosofen S. Kierkegaard som menade att alla behöver ha en livsåskådning något som skänker livet mening och ger oss kraft och lust att möta det dagliga livet. Utan en livsåskådning menade han att människan tappar fotfästet och upplever inre tomhet. Han ansåg att livets mening är individuell för varje människa. Så småningom utvecklade han ett slags metod i olika steg för att försöka förstå sig själv och för att formulera sin egen mening med livet. Han menade att man ska lära sig att leva innerligt.

Att leva innerligt innebär att man tar livet och sig själv på största allvar. Det innebär att ömsint betrakta den inre och den yttre verkligheten i varje stund och försöka förstå hur allt hänger samman. Det innebär att glömma ”måstena” och allt som andra påstår är sant och fundera över vad man själv känner och tycker, att fråga sig, vem jag själv är bortom alla föreställningar? vad ska jag använda mig själv till? Och fundera över själva existensen. Kierkegaard gav inte några svar eller kom med några sanningar utan väckte tankar och funderingar. ( Konsten att leva innerligt – Existentialism för den moderna människan av Ted Harris och Ann Lagerström 2008)

Längtan efter kontakt

Det finns så många forum där man kan möta vänner och skapa nya kontakter. Olika hälsningar kommer med mailen som bedyrar att man är en viktig vän. Det kommer lyckobringande änglar och andra symboler omgiven av ljuva bilder som också visar att man är utvald och speciell. På facebook och andra forum kan man på olika sätt hylla och visa upp speciellt utvalda vänner. Det borde ju vara fantastiskt med alla dessa fina och kärleksfulla ord som slösas i en överdådig mängd så varför känns det då lite ensamt och föder en längtan efter kontakt.

Urkramad

Ibland saknas all kraft och man känner sig tom och tappad på all näringssaft

Tvätten

Dags att hämta in tvätten
en sensommarkväll
när träden samlar in sina löv
och havet sina vågor.

Det mörka blandas med det ljusa
det vita med det randiga
det tunga med det skimrande lätta
i kvällens vidöppna korg.

Dags att efter en hård byk
genomblåst av sol och vindar
hämta in en rentvättad
sensommarsval försoning.(Ingrid Arvidsson)

Separation och avsked

Visst är det meningen att du ska pröva dina vingar och ge dig ut i världen men ändå känns det som en förlust och en värk i hjärtat!